Husförhöret spelades in i Mariannelunds folkhögskola

I dag ska jag bara skicka vidare en liten minnesanteckning, berättat av en som var med när filmerna om Emil i Lönneberga spelades in:

"Husförhöret spelades in i Mariannelunds folkhögskolas aula. Där var ju interiören från Katthult uppbyggd. Spånskivor sattes upp och målades. Utsikten från fönstret, identisk med utsikten i Gibberyd, fanns på ett uppförstorat foto. Snickare bl a Gunnar Eriksson från Rumskulla hjälpte till med uppbyggandet av kulisserna. Möbler, textilier och husgeråd var inlånade från folk i trakten bl a från Gösta Niklasson I Mariannelund, som också tillsammans med fru och dotter var statister i filmerna. Gösta Niklassons syster Ingrid medverkade som pastorsfru vid bl a husförhöret.

På husförhöret skulle en psalm sjungas. Den tränade vi in sittande på stolar utanför aulan. Många förundrade blickar fick vi från gående ute på gatan, när de såg oss statister, fint uppklädda i mörka kläder och hucklen, sitta i solgasset och sjunga psalmverser.

När man spelar in film blir det mycket väntetid. Då satt vi i gröngräset och pratade, drack kaffe och läsk, lekte och väntade. Vi lyssnade på Martin Ankarbergs (från Pelarne) härliga och kärnfulla historier. Vi halvsov ibland och njöt av solskenet. Barnen sprang omkring och lekte ibland tillsammans med Jan Ohlsson (Emil) och Lena Wisborg (Ida) och så drack de sockerdricka, massor av sockerdricka.

Läs mer på Svensk-Tyska vänföreningens hemsida! 

www.svensk-tysk-vanforening.com/formulare/Ausstellung2008/Tafel%208%20Hausverhoer.pdf

Att resa i filmers fotspår

Även om inte jag och min familj gjorde det. Så gjorde andra det. Folk från hela landet och utanför vårt lands gränser sökte sig till Småland redan på 70-talet när Emil-filmerna och Vi i Bullerbyn visades - just för att SE och UPPLEVA  PLATSERNA där filmerna spelades in. 

Utan någon marknadsföring kom det 50 000 besökare till Katthult (1 mil från Mariannelund, där filmteamet hade sitt högkvarter) och andra filminspelningsplatser i trakten. Man kom för att man ville se "den autentiska miljön".

Det var så alltså så det började? Med inspelningsplatserna! I början av 80-talet hade tack vare tre entusiastiska familjers insats en liten anläggning kallad Sagobyn etablerats i Vimmerby.  I dag heter den Astrid Lindgrens Värld och är ett av Sveriges största besöksmål med omkr 500 000 besökare om året.

Alltså. En rad småländska platser som Gibberyd, Katthult, Rumskulla, Lönneberga, Mariannelund och självklart Vimmerby lockade besökare från hela världen varje år -  för att de sattes i förbindelse med Astrid Lindgrens barndom, berättelser, liv. Besökarna fascinerades inte bara av Astrid Lindgrens berättelser , utan också av den bygd och det samhälle hon berättar om. Och så skapades sagoparken i Vimmerby...

"Men är det då det samhälle och den miljön de möter när de i dag kommer till Vimmerby?"

frågar sig Carina Sjöholm i boken Speglingar av Småland (isaberg förlag 2009). Carina Sjöholm är fil.dr i etnologi på Lunds universitet, och disputerade på en avhandling om upplevelseindustrins tidiga uttryck, Gå på bio - Rum för drömmar i Folkhemmets Sverige. Den artikel som finns med i "Speglingar..." är en del i forskningsprojektet "Resor i böckers, filmers och författares fotspår". (För den som är  intresserad av platsens betydelse för litterära verk/filmer rekommenderas den varmt.)

Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby är en fantastisk sagovärld, men

sommaren 2011, om allt går enligt planerna, ska man med kartan i hand kunna ströva omkring eller cykla genom de platser i Mariannelund med omnejd som Emilfilmerna och Bullerby-filmerna spelades in....

Då är ni välkomna - inte till sagan utan till verkligheten!

Dagens Barnfilmsklipp: Emil i Lönneberga

Dagens Barnfilmsklipp: Emil i Lönneberga: "TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Emil i Lönneberga Hujedamej sånt barn, suckar pigan Lina allt som oftast. Och Emils pappa Anton, han ..."

Nybörjare i bloggisfären....

Det är mycket jag inte förstår hur det fungerar i den här bloggvärlden. Hur kan jag länka vissa ord inne i själva profilen? Jag förstår det inte! Nu skriver jag "profil-texten" som ett blogg inlägg istället , så kan jag få med Emilkraftens logga till exempel, och länka till hemsidor

S

Barnfilmbyn: CHILLL it! Bullerbyn...

Barnfilmbyn: CHILLL it! Bullerbyn...

CHILLL it! Bullerbyn...

I dag skulle jag gärna ha varit med på ett  CHILLL-seminarium om Barn, film och historia på Linneuniversitetet i Växjö!  Tommy Gustafsson ska presentera en nyskriven artikel om pedagogisk barn-TV under 1970-talet med fokus på historieskrivningen i TV-serien Det var en gång och Anders Åberg, ska presentera ett utkast till ett inledningskapitel om barnfilm och nation. Det där är intressant. Anders Åberg, som för övrigt är en av de få i Sverige som forskar just inom området barnfilm, menar att nationalistiska värderingar, traditioner och naturromantik alltid varit en viktig del av uttrycket inom svensk barnfilm; att det nu på 2000-talet är dags att lämna Bullerbyn och göra mer samtida skildringar. Något han knappast är ensam om att tycka. 

Det alltid dags, alltid aktuellt, finns alltid ett behov av bra samtidskildringar för barn. Vi som har egna barn eller är engagerade i andras barn längtar efter tankeväckande historier som berör. 
När jag en lördagseftermiddag , i det då nyöppnade kulturcentrat TCG Nordica i Kunming, läste Astrid Lindgrens böcker för en grupp nyfikna kinesiska barn, var det just denna ur en ytlig betraktelse något förvånande kommentar jag fick (av föräldrarna, barnen var för blyga, men deras fniss och skratt och uppspelta miner talade sitt tydliga språk) : "vi känner igen oss! Detta kunde handla om kinesiska barn...". 


Härom kvällen diskuterade jag med inflyttade tyskar, varför just deras landsmän vurmar så för Astrid Lindgren, Bullerbyn, för Barnfilmbyn Mariannelund och för den småländska landsbygden...?  Svaret på den frågan sägs inte i en enda mening (den har ventilerats i avhandlingar, artiklar, konferenser och seminarier särskilt det senaste årtiondet) men runt vårt bord sammanfattade man det ungefär så här: 
i   tider då moderniteten och förändringstakten är stark finns det alltid också en stark dragning mot nostalgi. Det är människans sätt att balansera förändringar och otrygghet. Nostalgin kan ha samma funktion som sagor haft i alla tider och i hela världen. Man drömmer sig bort en stund, till något vackert, oförstört...Kanske Bullerbyn är så nära paradiset den moderna människan kan komma? 

För 40 år sedan kom Olle Hellboms filmteam till byn ...

Måndagen den 15 februari 1971, klockan nio på morgonen, började  Olle Hellbom inspelningen av den första filmen om Emil i Lönneberga. Mariannelunds folkhögskola blev filmteamets högkvarter. I december samma år hade filmen premiär i Vimmerby men också på biografen i Mariannelund där filmen visades flera gånger dagligen inför en fullsatt biosalong.

Det kom att bli tre filmer om Emil som alla spelades in i Mariannelundsbygden under några för byn omvälvande och innehållsrika år.

Nu samlas det anekdoter, minnen, rekvisita och  fotografier...och jag får vara med.

Grannar och vänner i min omgivning kan berätta om engagemanget  kring inspelningarna i byn. Om Astrid som fanns där nästan jämt och höll sitt vakande öga över människor och djur. Om Astrid som för första och enda gången någonsin själv deltog som skådespelare/statist i en av filmerna.

När allt detta pågick som bäst befann jag mig någon annanstans. Jag var tolv år och bodde i Östersund. Jag hade ingen aning om att jag efter resor i Asien, flytt till Skåne, SaudiArabien och Kina skulle mjuklanda här. I Astrid Lindgrens Småland, i filminspelningsbyn Mariannelund. Jag visste inte att jag en dag skulle vilja rita en karta med inspelningsplatser, lotsa barn från hela världen genom Astrids filmlandskap, vara med och leda det spännande arbetet kring ett barnfilmens hus, en existentiell barn- och ungdomsfilmfestival på landsbygden och skapandet av ett nationellt Forum för barnfilm med internationella utblickar...

Hela projektet kan tyckas bygga på nostalgi, tillbakablickar, minnen från förr. Men för mig handlar det främst om något annat. Något som har att göra med människorna som bor här, nu, idag och i framtiden.

Jag ska förklara mer en annan dag. Kanske i morgon.