I dag fick jag ett brevpaket med posten. En present från en vän som titulerar sig "eder hovbibliotekarie". Sådana vänner uppskattar man. Och sådana presenter kastar man sig hungrigt över.
Med denna fjärde utgåva fyllde Bonniers stora filmguide tio år när den utkom 2005. Den innehåller flera hundra sidor filmfakta. I förordet skriver Mårten Blomkvist att de gått vidare "med petigt korrigerande". "Alla artiklar om svenska filmer är unika för denna bok".
Nyfiken slår jag förstås upp Barnfilmbyns filmer. Alla Emilfilmerna! Där läser jag att "dramatisk nerv får filmen först när Emil i snöstorm tvingas köra sin sjuke vän, drängen Alfred, till läkaren i Vimmerby"!
Nej, men hallå där! Här kommer turister från hela världen och frågar efter "doktorn i Mariannelund" och den "petigt korrigerade" filmboken placerar "läkaren" i Vimmerby? Inom loppet av tio sekunder hade jag hittat två fel. "Läkaren" och "Vimmerby" - så i sammanhanget felplacerade!
Olle Hellboms iscensättning beskrivs som konventionell, "men barnen älskar Emil och Ida ändå förstås!" "Den barnkära Emil-trilogin" består av "lösryckta episoder, vilka Hellbom iscensatt utan större fantasi."
Där slog jag ihop den 810 sidor faktagranskade boken med en smäll och ut i den väntande dagen gick jag med en fråga: Hur är en bra barnfilm?
Astrid Lindgrens Emil-filmer som spelades in i Mariannelund i början av 70-talet lär fortfarande älskas av barn i Sverige och i andra länder. Men är det bra barnfilmer bara för att barnen älskar dem?
Med denna fjärde utgåva fyllde Bonniers stora filmguide tio år när den utkom 2005. Den innehåller flera hundra sidor filmfakta. I förordet skriver Mårten Blomkvist att de gått vidare "med petigt korrigerande". "Alla artiklar om svenska filmer är unika för denna bok".
Nyfiken slår jag förstås upp Barnfilmbyns filmer. Alla Emilfilmerna! Där läser jag att "dramatisk nerv får filmen först när Emil i snöstorm tvingas köra sin sjuke vän, drängen Alfred, till läkaren i Vimmerby"!
Nej, men hallå där! Här kommer turister från hela världen och frågar efter "doktorn i Mariannelund" och den "petigt korrigerade" filmboken placerar "läkaren" i Vimmerby? Inom loppet av tio sekunder hade jag hittat två fel. "Läkaren" och "Vimmerby" - så i sammanhanget felplacerade!
Olle Hellboms iscensättning beskrivs som konventionell, "men barnen älskar Emil och Ida ändå förstås!" "Den barnkära Emil-trilogin" består av "lösryckta episoder, vilka Hellbom iscensatt utan större fantasi."
Där slog jag ihop den 810 sidor faktagranskade boken med en smäll och ut i den väntande dagen gick jag med en fråga: Hur är en bra barnfilm?
Astrid Lindgrens Emil-filmer som spelades in i Mariannelund i början av 70-talet lär fortfarande älskas av barn i Sverige och i andra länder. Men är det bra barnfilmer bara för att barnen älskar dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar